Känner att jag just nu behöver prata ut då jag nästan bryter ihop för minsta lilla. 

Jag har tankar och saker inom mig som INGEN vet om, men som jag så gärna vill få ur mig, prata av mig, men tyvärr kan jag inte prata med dem här hemma om det för jag skäms så jävla mycket för det och jag skulle bara bryta ihop om jag pratade om det - men när det väl händer så bryr jag mig inte om det ett dugg utan jag njuter, är glad och känner mig så himla bra och stark. 

Var imorse vid frukosten alltihopa började, som alla tankar kom in. Jag fixade min macka och tänkte ta på ost, men jag ändrade mig och ville bara ha gurka. Mamma kom då in "Du måste ju ha något mer, inte bara "vatten", pappa; "Är du rädd för och bli tjock eller?" På mindre än en sekund hann jag och tänka på allt det som sas, säkert 4 gånger. 

Jag bröt ihop mitt i frukosten och mamma och pappa blev helt chockade. Svarade i mina egna tankar - "ja". 

Fick en kram av mamma och det var behövligt måste jag säga er. Både mamma och pappa sa att dem inte menade att säga så och att det var dumt sagt. Kändes i hjärtat, men kort därefter var jag uppe på fötterna och dagen har bara rullat på som vanligt, dock med tankar..

________________

Ända sen jag var liten har jag alltid haft tankarna på att något varit "annorlunda" med mig emot alla andra, och dem tankarna började redan när jag var sex år.

Jag har alltid varit lite större än alla andra, något som jag kanske inte tänkte så mycket på då men jag kände redan då att något inte "stämde" med mig. Efter några år senare såg jag i tidningar att folk nästan bara var smala. Mina vänner var smala, familjen och andra..jag använde då tröjor som var tighta på mig, men som jag snabbt bytte ut mot tröjor som inte satt tajt överhuvudtaget för att inte visa mitt fett. Tittade då och då i spegeln hur jag såg ut, tittade och tog tag i mitt fett. Jag började skämmas otroligt..

Åren gick och jag såg plötligt en förändring på mig. När jag sett ett kort på mig och jag såg på mig i spegeln så såg jag hur lång och smal jag hade blivit. Jag tänkte "att nu är jag som alla andra" men det blev värre vid 10-12 årsålder - Jag började att säga till mamma att jag var tjock - jag fick många svar att jag absolut inte var det, att jag inte ska oroa mig för att vara det, att jag var fin som jag var! Men jag tyckte inte alls som mamma och dem andra, utan jag fortsatte bara. Därefter började jag gå promenader, LÅNGA promenader med. 

Vid tretton årsålder gick det över gränsen! Jag började gråta för hur jag såg ut, behandlade mig som skit och plågade mig själv med taskiga kommentarer..jag ville göra som dem gjort i filmer, spy upp maten. Första gången jag försökte med det var jag tretton år - dock funkade det inte. Så jag försökte att svälta mig. Det funkade i några dagar, men längtan efter mat var stark! Så jag tänkte att jag skulle ge mig. 

Tillslut ville jag verkligen göra något för hur jag såg ut! Jag tog i på idrotten och började springa på fritiden. 
Det kändes helt fantastiskt och springa - och varje gång jag började springa tänkte jag "nu ska jag bli av med skiten och bli smal". Allt för mig var just då och bli smal, så efter ett tag blev det som en drog för mig, men jag fick snabbt stopp på det!

Vid 14 årsålder fortsatte det, men träningen hade blivit annorlunda för mig då - det hade blivit till något kul istället för något plågsamt. Jag njöt VARJE gång jag tränade och jag hade det verkligen så KUL varje gång jag var ute och sprang. Det året mådde jag så himla bra och alla tankar om min vikt släppte! Men det ändrades runt hösten/vintern.

- Massa kom emot mig, både inom skolan och massa annat, men framför allt slutade min lust till maten.

Jag började ta mindre med mat och det märkte min mamma snabbt. Hon sa att jag måste äta mer, men jag fortsatte. Det höll på så i några veckor och sen åt jag tillsist normalt igen. Veckorna gick och sen var jag tillbaka på ruta ett.

Jag åt mindre och mindre med mat och jag blev fortare mätt. Hoppade över skollunchen i skolan (dels för att jag inte tycker om det) men också för att ja, jag kan inte äta! Slutade med skolmaten och mängden av frukosten minskade. Äter aldrig mellanmål (kan ta mig någon frukt ibland men inte lika ofta.) 
Om man ska tänka på kalorier så kanske jag bara äter hälften av det vi ska få i oss, en tredjedel av det t.om. 

Mina armar har tagit stort på det här - de har blivit sjukt smala. Syns riktigt mycket, speciellt då en klockan som jag har som inte passar alls längre, jag har den i sista pluppen men den är för stor iallafall! Sjukt. 

Och det värsta är att när jag knappt äter något mår jag så himla bra inom mig, jag tänker att nu mår min kropp och jag bra. 

MEN - Jag försöker att äta. Jag äter så mycket jag kan - det som är gott.

Men imorgon är det måndag - då ska jag försök gå till skolsköterskan, om hon nån gång är på skolan! 

Tack för mig och att ni orkar stå ut med att jag pratar ut. Guldvärda är ni! <3

 

Annie

1 februari 2015 20:50

Åh gumman .. <3

Vad jobbigt för dig :( Men bra att du pratar om det, det tror jag är jätteviktigt!
Starkt gjort av dig att skriva om det tycker jag-du är en kämpe som skriver om det<3

Du är så fin Elin glöm inte det<3

Många kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Ebba

1 februari 2015 21:41

Jag gråter när jag läste det här inlägget gumman!! Jag är PRECIS likadan själv! Jag vet inte vad jag ska skriva, jag är stum..

Du ska inte behöva må såhär! Jag har också varit den lite "bredare" än dom andra i familjen, är fortfarande lite bredare men det går åt rätt håll nu, neråt.

Jag skippade också skollunchen ett bra tag, tills min mamma kom på mig, en lärare hade börjat bli orolig då jag blivit så mager, så hon ringde till min mamma en dag.. Nu är även mina kompisar på mig då och då..

Jag tycker i alla fall att du är SÅ GALET fin Elin! Jag hade ingen aning att du går igenom det här, men jag känner igen mig så mycket i det du skrivit..<3
Jag finns om du vill skriva av dig gumman! Du har ju mig på kik redan!<3 :**

I LOVE U! Massa kramar & Sov gott!<3333333 :*****

http://www.ebbolella.bloggplatsen.se

 

Annie

1 februari 2015 21:59

Sv: Varsågod fina du :)<3

Du är en sån fin och söt tjej på alla sätt och vis!<3

Kramar!!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Elin

1 februari 2015 22:18

Du är så fin och snäll:)

 

Linn♡

1 februari 2015 22:33

Elin....Jag vet inte vad jag ska skriva....
Först och främst ska du ha så sjukt mycket beröm som suttit och skrivit detta inlägget! Och att skriva detta är SÅ sjukt stark av dig!! Det ska du veta!!! Du är världens bästa Elin, och det vet du♡
Elin, det finns väldigt väldigt väldigt många som inte är "bekväma med den den är"...Varför? Varför är det så? Varför mår folk dåligt? Varför, varför varför...Svaret på den frågan är dagens samhälle. Det är samhället som skapar det, det är alla tillsammasn. Genom att exempel köpa tidningar, titta på tv, internet och ALLT, ALLT ALLT. (nu tar jag bara kvinnan) Varje kvinna som man då ser har en smal kroppsbygnad och allt var det nu är...Då tror vi att det är det normala. Men det är det VERKLIGEN INTE, det är det onormala. Det normala är att vara normal, och det normala är olika för alla. Det finns faktiskt ingen kropp, inget utseende, inget beteende eller något sådant som är NORMALT. Det är min uppfattning. Du behöver självklart inte hålla med<3
Jag hade verkligen kunnat skriva HUR mycket som helst om detta området....

Men jag vill få fram det viktiga - DIG. Elin, hur du än ser ut, hur andra än uppfattar dig, hur du uppfattar dig SÅ ÄR DU HELT NORMAL. DU är inte onormal, ingen är onormal. Ingen i hela världen är det. Bry dig INTE om andra. Bry dig inte om okunniga människor som påstår att de vet allt och vet hur det "normala" ser ut, bry dig inte om deras pissvärdiga kommentarer eller blickar. Bry dig inte om det.
Det viktiagste är dig själv. Att du mår bra. Det gör du genom att inse att du är världens finaste person. Utseendet spelar ingen roll, som alla säger "det är insidan som räknas". Och att ha din insida, det önskar alla att dem hade. Du är så sjukt omtänksam & snäll, jag vet seriöst INTE vad jag skulle göra utan dig.

Du är bäst ELin, bäst. BÄST.


Sv1; hahahhaXD Ska du säga bästa Elin♡♡♡
Jo det gick bra! Blev klar med krönikan så det var bra:)
Men sedan med detta att jag ska dela med mig av krönikan på bloggen, då tipsade nattis mig om att det hade varit bättre om man mailade den till folk som ville läsa istället. För det var lätt för andra att kopiera/ta texten och kanske använda den till deras egna skolarbete eller något sådant..
Vet inte vad jag ska göra:/ Tycker det är så tråkigt att det ska behöva vara så...hmmm...
SV2; Jo min dag har varit bra!! Lugn och skön;)) :DD

Tusen kramar till dig♡ ♡ ♡ ♡ Sov gott inatt<3

http://www.linnfoto.bloggplatsen.se

 

natalia

2 februari 2015 17:07

Så grymt av dig att skriva om den! Du är grym och du är inte annorlunda! Har också känt såhär..:( Inte roligt alls!
Men du är så himla fin ska du veta <3 Du är värd det bästa gumman<3
Massor med kärlek till dig!

http://nouw.com/nataliatrojan

 

Sara

2 februari 2015 20:26

Fina du, gör så ont i mig att läsa detta. Men så bra att du pratar/skriver om det ! Du är otrolig fin som du är och unik tänk på det varje gång någon dum tanke kommer upp. Tycker även det är bra att du ska prata med skolsköterskan, viktigt att få ut känslorna <3 Många kramar till dig !

http://www.baakochmaat.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är nu så att jag tog det beslutet igår att jag nu skulle gå vidare till en annan bloggportal. Jag har funderat och funderat i flera veckor nu, månader och beslutat mig att jag måste testa på lite nytt och "gå vidare i livet!"Jag själv är glad för...

Haft en grym smärta idag, både i rygg och mage. Känns inte alls bra! Varit illamående från och till och väl hemma blev det som värst. Jag kunde knappt äta och jag höll tillslut på att kräkas och bryta ihop... När vi väl skulle äta kallsvettades jag...

Drygt två dagar till ultraljudet nu. Känns helt underbart, sedan lär jag få vänta ytterliggare veckor innan jag kommer träffa läkaren. Men vi är på väg och jag är så himla glad att ultraljudet är på onsdag, just nu börjar jag tröttna och tappa greppe...

Har just nu slöjd, dock slutar jag om några minuter bara! Sedan SO till halv fyra, ska allt gå - hoppas på att jag slipper någon läxa nu, fast jag funderar ändå och fortsätta med svenskan då den ska vara klar till torsdag och jag har ingen aning om j...